elidida

En till Skolbloggen webbplats

läslogg nr 3

Titel

Bokens orginaltiteln är The Phantom Ship alltså direkt översatt till svenska ”fantomskeppet” eller ”spökskeppet”. I boken har spökskeppet en viktig roll, hela berättelsen kretsar kring det, därför tycker jag att den engelska titeln är ganska uppenbar varför den heter som den gör. Däremot tycker jag att den svenska översättningen Flygande holländaren, inte är lika uppenbar som den engelska. När jag sökte på namnet visade det sig att ”(Den) Flygande holländaren” eller ” The flying Dutchman” är ett legendariskt spökskepp, så titeln hänger ju ihop med boken, men den är inte lika uppenbar som som den engelska om man inte vet om legenden om ”Den Flygande Holländaren”.

Bokens uppbyggnad

Flygande Holländaren är normal tjock men jag tycker inte att den innehåller speciellt mycket. Det är mest upprepningar och man kommer inte speciellt långt i historien även om man har läst över halva boken. Man skulle kunna hoppa över mer än hälften av texten och ändå inte missa något i historien. Det är lite jobbigt att det är så för då blir det långtråkigt att läsa boken och man orkar inte riktigt bry sig om hur det slutar. Inledningen är bra. Den är inte för lång och man blir intresserad. Men sen stannar det av lite. Man kommer ingen vart på ganska länge, och när det väl händer nåt, och man tror att berättelsen äntligen ska börja  dröjer det inte mer än ca 3 kapitel innan man är tillbaka där allt började.  Så fortsätter det tills bara ca en tredjedel är kvar av boken och inte fören då börjar man känna att berättelsen börjar. Kapitlen i boken är lagom långa, men texten är i och för sig ganska liten så kapitlen blir längre på grund av det.  När det är ett nytt kapitel markeras det med ett nummer skrivet med stora bokstäver ( FÖRSTA KAPITLET).  Lite då och då kommer det bilder på en hel sida som illustrerar något som står i texten.

 

 

 

 

sammanfattning

SAM_2452 Jag har läst boken Flygande Holländaren eller The Phantom Ship som är original titeln. Den svenska översättningen är från en gammal legend om ett spökskepp som kallades ” The flying Dutchman”.( En liten parantes för dom som har sett Pirates of the Caribbean så är spökskeppet i den andra filmen en tolkning av legenden från 1600 -talet som Flygande Holländaren är baserad på.) Författaren till boken heter Fredrick Marryat, han levde på 1800-talet (för att vara exakt 1792 – 1848), och många av hans böcker handlar om olika sjö äventyr. Marryat var född i London, och han var alltid intresserad av livet på havet. Han försökte faktiskt rymma hemifrån flera gånger som pojke. Tillslut fick han anställning på skeppet ”HMS Imperieuse”, under befäl av Lord Cochrane, som blev en inspirationskälla till Marryat. Boken är en äventyrsroman med lite övernaturliga inslag som t.ex. spöken. Den version som jag läser är en översättning av Annika Solberg och tryckt av förlaget Bohusläns Grafiska AB (det står tyvärr inte när just den upplagan är utgiven). Marryats bok är baserad på en gammal legend från 1600-talet om en sjökapten som ville visa sitt förakt mot den kristna tron, och gjorde det genom att gå till sjöss på långfredagen (Informationen är hämtad från http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=817).

Boken utspelar sig, precis som legenden, på 1600-talet. Något som spelar väldigt stor roll under hela berättelsen är den kristna tron. Berättelsen utspelar sig på den tiden som kristendomen var dominerande, och i boken är det den kristna tron som vägleder i sitt sökande efter sin fars ande. Boken handlar om Filip Vanderdecken som ger sig ut på haven för att finna sin fars ande och ge honom ro. Filips far svor en ed till Gud att han skulle segla runt Godahoppsudden till vilket pris som helst. Och nu är hans ande dömd att segla på haven i all evighet.Filip är modig och målmedveten ung man. Han är fast besluten att hitta sin far och ser det som Guds uppgift till honom. Han är en stark ledare och blir snabbt kapten för ett eget fartyg. Filips fru Amine, som han träffar tidigt i boken, är från en annan religion men går med på att bli kristen. Hon tror inte på samma sett på Gud som Filip gör och det är intressant att få två olika synpunkter på kristendomen.

Marryat skriver i kronologisk ordning och man får allt förklarat för sig från början. Den är skriven i dåtid och berättas av en utomstående.  Det finns en återblick ganska tidigt i historien som lägger grunden för vad som händer senare. Boken är ganska intressant skriven de första meningarna. Berättaren har precis beskrivit ett hus, alla rummen och hur det är möblerat. Sist beskrivs köket och att en soffa, som man har burit ner från övervåningen står längs ena väggen. Sen står det så här: ” I köket, som vi har beskrivit, befann sig två personer. Den ena var en kvinna, som verkade befinna sig i fyrtiårsåldern.” Några meningar längre ner står det så här: ”Hon satt på den lilla soffan, som vi nämnt.”(båda citaten finns på s.6) Det att Marryat skriver ”som vi nämnt” eller ” som vi har beskrivit” gör det svårt att få ett grepp om vem berättaren är .

Eftersom språket i boken är moderniserat så är den lätt att läsa och det flyter på. Men språket är fortfarande lite gammaldags speciellt när det är konversationer. Dom pratar väldigt formellt och uttrycker sig som t.ex. ” Nu är faran över, Gud förlåte mig att jag kunde sätta ert dyrbara liv på spel. Jag ämnade bara ta hämnd på Poots.” När man träffar en person för första gången i boken beskrivs personen först genom utseendet t.ex. ”Det var förste styrmannen, som hette Hillebrant. Han var en välväxt man på omkring trettio år. Hans hår var lingult och föll långt ner över skuldrorna. Hans hy var vacker och hans ögon var mattblå.” Nästa mening är lite mer om hans personlighet. ”Fasten han föga såg ut som en sjöman, var det få som kunde eller uträttade sin plikt bättre”. ( Citaten börjar på s.63 och avslutas på s. 64.) Miljöbeskrivningarna i boken är bra, man får en bild var man befinner sig utan att det blir för mycket information.  T.ex. ”Det hastiga mörkret som hade efterträtt det bleka skenet hade den verkan att alla föremål framstod otydligare för Ter-Shillings förvånade besättning.” (sid 83). Beskrivningarna av miljön är inte så specifika att man får vet hur något luktar eller om tyget är strävt eller lent, utan Marryat har väldigt ytliga beskrivningar som bara ger en helhets bild av situationen. Om man är van vid en mer detaljerad miljöbeskrivning kan det vara lite jobbigt i början att få så lite information om omgivningen, men man vänjer sig snabbt och tänker inte på det. Marryat beskriver däremot vädret lite mer ingående, och det är förståeligt eftersom nästan hela historien utspelar sig på havet och då har vädret en betydande roll för historien. Till exempel om det blir storm och de blir skeppsbrutna.  Vädret för alltså handlingen framåt, och gör så att det händer något och det tillför dramatik i berättelsen.  Flygande Holländaren är normal tjock, men jag tycker inte att man kommer någon vart, och texten är inte så innehållsrik. I vissa delar av boken flyter texten på och det blir faktiskt roligt att läsa, men helt plötsligt kommer det in ett avsnitt där Marryat blir lite för detaljerad på fel saker. Något som faktiskt är bra är inledningen, den är inte för lång och man blir intresserad. Men sen avstannar det lite och mitt i allt så kommer det en lång historisk bakåt blick, som verkligen får hela historien att stanna av.  Jag tolkar budskapet som att ge inte upp utan om du verkligen tror på något så kan du göra det. Det finns en väg för just dig och du kan inte undkomma ditt öde.

 

 

 

nummer 2 av de 3 läsloggarna

Nu har jag kommit så långt i boken att det är dags för en andra läslogg. Den här läsloggen ska handla om lite person- och miljöbersonberskrivningar och den centrala konflikten i boken.

Personbeskrivningar

När man träffar en person för första gången i boken beskrivs personen först genom utseendet te.x ”Det var förste styrmannen, som hette Hillebrant. Han var en välväxt man på omkring trettio år. Hans hår var lingult och föll långt ner över skuldrorna. Hans hy var vacker och hans ögon var mattblå.” Nästa mening är lite mer om hans personlighet. ”Fasten han föga såg ut som en sjöman, var det få som kunde eller uträttde sin plikt bättre”. ( Citaten börjar på  s.63 och avslutas på s. 64.) Ju mer man får  lära känna en person i boken ju mer får man veta om hans/hennes personlighet och sen skapar man (utifrån vilket perspektiv författaren har beskrivit personen på, och utifrån huvudpersonens åsikter och tankar) en egen uppfattning om personen. Ofta blir den uppfattningen ungefär som författarens egen uppfattning om personen. Beskrivningarna i sig är inte specielt viktiga  för själva hisorien i boken, men utan dem skulle boken bli väldig platt och tråkig att läsa, så i helheten tyker jag pesonligen att beskrivningar alltid är viktigt för att boken ska bli mer levande.

Karaktärer

Den viktigaste  karaktären i boken är huvudpersonen ”Filip Vanderdecken” , han är en ung man som  ger sig ut till havs för att söka spökskeppet ”Den flygande Holländaren” där hans fars ande är kapten. Filip är modig och målmedveten, han är en stark ledare och blir snabbt kapten för ett eget fartyg. En annan betydande karaktär är Pilips hustru Amine, som Pilip träffar tidigt i boken. Amine är bara med i boken korta stunder eftersom Filip är ute till havs medan Amine är hemma. Så man lär inte känna henne så bra, men hon är alltid med på ett hörn i berätelsen eftersom Filip tänker på henne mycket.

Miljöbeskrivnig

Miljöbeskrivningarna i boken är bra, man får en bild var man befinner sig utan att det blir för mycket information. T.ex. ”Det hastiga mörkret som hade efterträtt det bleka skenet hade den verkan att alla föemål framstod otydligare för Ter-Shillings förvånade besättning.” (sid 83). Beskrivningarna av miljön är inte så specifika att man får vet hur något luktar eller om tyget är strävt eller lent, utan Marryat har väldigt ytliga beskrivningar som bara ger en helhets bild av situationen. Om man är van vid en mer detaljerad miljöbeskrivning kan det vara lite jobbigt i början att få så lite infomation om omgivningen, men man vänjer sig snabbt och tänker inte på det. Marryat beskriver däremot vädret lite mer ingående, och det är föståligt eftersom nästan hela historien utspelar sig på havet och då har vädret en betydande roll för historien. Till exempel om det blir storm och och de blir skeppsbrutna.  Vädret för alltså handlingen framåt, och gör så att det händer något och det tillför dramatik i berättelsen.

Den centrala konflikten

Det första man ser som den centrala konflikte i boken är Filip som försöke hitta sin fars ande, och befria den från den förbannelse som håller honom kvar i den här världen. Men något som spelar väldigt stor roll under hela berätelsen är den kristna tron. Berättelsen utspelar sig på den tiden som kristendommen var domenerande, och i boken är det den kristna tron som vägleder Filip i sitt sökande efter sin fars ande. Det är också på grund av den kristna tron som hans fars ande är dömd att segla på haven i all evighet. Filps far svor en ed till Gud att han skulle segla runt Godahoppsudden till vilket pris som helst. Och nu är hans ande dömd att segla på haven i all evighet. Eden svor han till en relik som sedan Filips mor hade runt halsen när hon dog. Det var till samma relik som Filip svor sin ed. Det näms också flera gånger i boken att om man dör utan att vara kristen hamnar man i hevetet, eller att ens själ aldrig får ro.

 

 

läslogg numoros 1

Jag har valt att läsa en av många klassiker från 1800-talet.  Boken som jag har valt är Flygande holländaren eller The Phantom Ship som är orginaltiteln. Flygande holländaren är skriven av Fredrick Marryat som skrev boken 1839. Det är en äventyrsroman med lite övernaturliga inslag som t.ex. spöken. Den version som jag läser är en översättning av Annika Solberg och tryckt av förlageta Bohusläns Grafiska AB (det står tyvärr inte när just den upplagan är utgiven). Marryats bok är baserad på en gammal legend från 1600-talet om en sjökapten som ville visa sitt förakt mot den kristna tron, och gjorde det genom att gå till sjöss på långfredagen ( infomationen är hämtad från http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=817). Boken utspelar sig, precis som legenden, på 1600-talet.

Marryat skriver i kronologisk ordning och man får allt förklarat för sig från början. Den är skriven i dåtid och berättaren är en utomståeende som berättar historien. Det  finns en återblick ganska tidigt i historien som lägger grunden för vad som  händer senare. Boken är ganska intressant skriven de första meningarna. Berättaren har precis beskrivit ett hus, alla rummen och hur det är möblerat. Sist beskrivs köket och att en soffa, som man har burit ner från övervåningen står längs ena väggen. Sen står det så här: ” I köket, som vi har beskrivit, befann sig två personer. Den ena var en kvinna, som verkade befinna sig i fyrtiårsåldern.” Några meningar längre ner står det så här: ”Hon satt på den lilla soffan, som vi nämnt.”(båda sitaten finns på s.6) Det att marryat skriver ”som vi nämnt” eller ” som vi har beskrivit” gör det svårt att få ett grepp om vem berättaren är. Det återkommer lite då och då, och vid ett tillfälle vänder sig berättaren direkt till läsaren då står det så här: ”Läsaren kan förreställa sig känslorna hos en man, som blivit dömd till döden och underkastat sig sitt öde och sedan finner han oväntat att han blivit benådad.” (s.33)Det fortsätter så i samma stil ett helt stycke, innan berättelsen fortsätter. Senare i boken kommer en lång hisorisk återblick, vilket avbryter berättelsens gång lite.

Boken fångade mitt intresse redan från början och även om den kan vara lite seg på sina ställen så står det aldrig  still i berättelsen, utan det kommer alltid saker som för handlingen framåt. Eftersom språket i boken är moderniserat så är den lätt att läsa och det flyter på. Men språket är fortfarande lite gammaldags speciellt när det är konversationer. Dom pratar väldigt formellt och uttrycker sig som tex. ” Nu är faran över, Gud förlåte mig att jag kunde sätta ert dyrbara liv på spel. Jag ämnade bara ta hämnd på Poots.”  Språket är ju så klart inte så modernt som dom allra nyaste böckerna idag, med en massa slang och förkortningar, men eftersom  den utspelar sig på 1600-talet så passar inte heller dagens slang in i berättelsen, och det skulle bara bli konstigt om man försöket att  pressa in massa moderna uttryck i en sådan gammal bok. Jag tycker om språket i boken och jag skulle inte orka läsa boken om det var på originalspråket och skriven som man gjorde på den tiden. Jag tycker också att Marryat skriver bra med lagom mycket beskrivningar så att läsaren får ett intryck av hur omgivningen, eller personerna som man träffar i boken, ser ut. Men han tar inte upp för mycket beskrivningar så att det blir långtråkigt att läsa.

Ett litet författarporträtt

Den författaren som jag har valt att skriva lite mer om är Fredrick Marryat. Anledningen till att jag valde just honom är för att jag valde hans bok (”Flygande holländaren”) att läsa på våra svenskalektioner.  Jag har inte läst något av hans verk tidigare men jag blev intresserad av ”Flygande holländaren” eftersom jag gillar äventyrsböcker. Och jag tänkte att om jag ändå skulle läsa hans bok kunde det vara roigt att veta lite bakrundsfakta om honom. Marryat var en författare som levde på 1800-talet (för att vara exakt 1792 – 1848), och många av hans böker handlar om olika sjöäventyr. Marryat var född i London, och han var alltid intresserad av livet på havet. Han försöte faktikt rymma hemifrån flera gånger som pojke. Tillslut fick han ansällning på skäppet ”HMS Imperieuse”, under befäl av Lord Cochrane, som blev en insperationskälla till Marryat. Många av dom skaker som han upplevde ute till havs har han använt i sina många äventyrs böker om pirater och andra äventyr. Pirater var väldigt vanligt vid den tiden och mycket spännande att läsa om, vilket det fortfarande är. Det kommer alltid nya filmer om piratäventyr (tillexempel  Pirate of the Carrabean, som det precis har komit ut en fyra på. Och dom är precis lika älskade som bökerna om pirater var på 1800-talet). Böker om äventyr och romantik ( för det är något som nästan är ett krav på en riktigt bra och underhållande bok/film) kommer alldrig att uttråka människan. Vi lever ett lite för stillsamt liv och behöver drömma oss bort lite då och då antingen genom bok eller film. Därför funkar Marryats böker även idag, även om dom behövs skrivas om med jämna mellanrumför att ha ett mordent språk.

Tre systrar

Hela SMES åkte in till Malmö tisdagen den 22/3 för att se Teaterhögskolans uppsättnign av Anton Tjechovs pjäs Tre Systrar som skrevs av  Tjechov 1990. Pjäsen spelas i en modern tolkning som Anu Saari har regisserat. Det är av teaterhögskolans avgångselever som spelar Pjäsen som en slutproduktion. Pjäsen handlar om unga människor som söker efter lycka och vill få en karriär. Man får följa systrarna Irina, Maja och Olga och deras bror André samt deras vänner på vägen genom livet. Dom får drömmar krossade och det som dom trodde skulle bli en lyckad karriär blev bara ett fiasko. Det är en hel del trauman och olycklig kärlek.

”Tre Systrar” spelades på en vädig häftig scen med publik på båda sidor. Den var väldigt välregisserad och genomarbetad och skådespelarna var otroligt duktiga. Det märktes tydligt att de hade lagt ner mycket tid på pjäsen och arbetat med den. Senografin var så otoligt enkel och smart och det var så coola lösningar t.ex. när det brann så regnade det ner aska på scenen. Alla dom som hade secondärfockus stod inte bara rakt uppochner utan hade hela tiden saker att göra. Det som kunde vara lite negativt med det var att  ibland så kunde secondärfocuset ta lite för mycket focus. Något som också kunde störa lite var att p.g.a scenens form så kunde talet vara litet lågt efter som dom ibland stod med ryggen mot någon del av publiken. Men en sån scen är otroligt svår att spela, och jag tyckte dom gjorde det otroligt bra!!!

Näthatet stort på grund av anonymiteten

Marcus Birro, som vann Stora Bloggpriset, tvingades att stänga ner sin privata blogg på grund av elaka kommentarer, skriver Linnea Jonjons i sin artikel ”Näthatet störst bland unga” i www.dn.se ( 8.7.2009).                                             

  Åke Pålshammar, universitetslektor i psykologi, menar att det är anonymiteten som påverkar att folk skriver så mycket elaka kommentarer på nätet. Han menar också att hatet på Internet skulle minska med 90 % om man var tvungen att ange sitt riktiga namn när man skrev kommentarer på bloggar och liknande. Han tror att det främst är unga som ligger bakom mobbningen på nätet, och att det beror på att unga inte har lika lätt att kontrollera starka känslor som t.ex. hat. Det är de kränkande kommentarerna som får kända bloggare att lägga ner sina bloggar. Det blir ett stort problem.”Yttrandefriheten hotar till slut yttrandefriheten” säger Åke Pålshammar.

sammanfattnig av språkklyftor

Svenska är ett av världens svåraste språk. Till och med vi svenskar har problem med det. Många ord betyder en sak i en del av Sverige och något helt annat någon annan stans.

Som om det inte är nog är det också skillnad på hur man pratar språket.

Det finns privat och offentligt språk. Utöver det finns det också en massa språkklyftor mellan: Generationer, klass, yrke och vilka man umgås med.

Privat språk är det man pratar med sin partner eller sin bästa vän. Det innehåller mycket känslor och egna upplevelser.

När man använder offentligt språk använder man mer abstrakta begrepp. Man pratar om sådant som man inte upplevt. Man kanske pratar om vetenskap, graviditet eller moln.

I alla yrken finns det något som kallas för fackspråk. Det är alla de termer och uttryck som är speciella för ett visst område. Det blir ofta missförstånd när t.ex: politiker ska berätta saker för ”vanliga” människor eftersom vi inte förstår deras fackuttryck.

Klyftan mellan generationer kan vara allt från enorm till minimal. Ungdomars språk innefattar många ord inspirerade från engelskan. Internet har ett stort inflytande på deras språk och det infattar nu mängder av förkortningar och svengelska ord. Man kan nästan säga att de har ett eget fackspråk. Våra far- och morföräldrar talar ett språk vilket är det de har vuxit upp med. Det är ofta dialektalt och de förstår inte alltid  ungdomarnas slang. Sedan finns det såklart undantag. Många föräldrar och deras föräldrar använder datorer och umgås med yngre generationer såpass mycket att det har ett språk som liknar ungdomarnas.

Klasser, inte de i skolan, utan de i samhället kan ha en enorm inverkan på språket. I länder med getton talar invånarna ett helt eget språk, visserligen grundat i landets språk, men som folk från överklassen inte förstår och vise versa. Det betyder inte att de som är från gettot och inte har en dyr utbildning inte har förmågan att uttrycka känslor i ord. De har ett komplett språk, bara anorlunda.

I sin umgängeskrets talar man privat språk. Det kan vara i sin familj eller bland sina kompisar. De har oftast väldigt lätt att förstå varandra eftersom de oftast har samma referenser. Det kan då vara svårt för någon från ”utsidan” att hänga med.

Om ett barn växer upp med föräldrar från två olika länder blir de ofta tvåspråkiga. Om en förälder är svensk och den andra är tahilänsk har barnet möjlighet att tala båda språken flytande. Ett stort skäl till oro är den mörka sidan av tvåspråkighet. Barnet, om det inte riktigt lär sig prata minst ett av språken, kan bli halvspråkig. Barnet har då inget språk som det kan uttrycka alla sina känslor med så som man bara kan med språket man har hört sedan man var liten. Tvåspråkighet är något underbart medan halvspråkighet är en ren förbannelse.

Språkklyftor

Vi har precis börjat med språkklyftor som är vårat första grupparbete. Jag jobbar med Sarah, Rebecca och Tilde, och vi har precis börjat läsa i boken och sökt lite information på internet.

Elida

Mina förväntningar på svenska B

Jag tycker om svenska och har skrivit egna berättelser tidigare, men det var ett tag sen jag skrev någonting.

Jag har inte funderat på mina föväntningar i svenska B, men jag hoppas att vi gör några grupparbete och kanske något praktiskt, typ som ordlekar eller något.

Elida